onlyblowjobsandcumshots

jag tänker en del nu om dagarna, lite om allt möjligt; livet, kärlek, vänner, händelser etc etc.
en sak jag tänkt på nu de senaste dagarna är när man lär känna en ny människa, man är så mycket mer öppen för att lära känna personen och få mer lärdomar då!

tillexempel:

jag träffar sara, en tjej som jag träffat på en fest eller liknande, vi börjar prata över msn en hel del, fortfarande blygsamt pratande så att vi inte går in på känsliga ämnen eller så, vi rekommenderar lite serier och saker till varandra, vi kollar på det för att kunna få den andre att bli mer intresserad. Jag som skickat blir glad och känner " kul att man kan ha någon mer att dela med sig om när det gäller serier". Så är det i ungefär en månad eller så, man bryr sig helt enkelt om vad den andre tittar på och är själv nyfiken för att den andre ska bli glad och intresserad.

Som sagt, det är i första månaden, efter ett par månader så skiter Sara i vilket. Om vi nu säger att jag och Sara blir tillsammans så vet hon ju att hon har mig och känner då att hon inte behöver vara så där nyfiken längre eller verka intresserad, för jag är redan fast.

det jag vill komma fram till är att när man lär känna en ny människa så är man så mycket mer öppen och välkommande mot nya grejer än när man kännt varandra ett tag och det är synd, jag tycker man alltid borde vara öppen för nya saker.

det är ungefär som när känslan av nykär försvinner, man vet att man fortfarande tycker om personen och är fortfarande glad men känslan av nykär är försvunnen och man mer eller mindre bara är, man är inte lika sprallig så fort man tänker på den man är nykär i, och det är synd. väldigt synd.

många säger väl att de fortfarande är nykära och spralliga efter ett år tillsammans men jag har svårt att tro på det, det känns som att det bara är för att det ska vara bra utåt.